en tanke.kanske grovt,men mina känslor så schhhhyyyyyy
Detta är något som jag aldrig trodde jag skulle skriva,men jag skriver detta för att jag tycker att folk ska tänka sig lite för och plus att jag vill öppna mitt hjärta. Att ibland bidra med sin berättelse gör att man kanske kan förstå sig på människor. Och framför allt få folk (som jag tänkt på i flera år) att be folk hålla käften och tänka till inte en gång utan 18gånger innan man kanske frågar...?
Detta är år 2009. Detta är ett jävla skit år,delvis.Men samtidigt som vi blir med hus (som givetvis är lycka)är jag gravid med vårt andra barn.En liten tjej som vi senare får reda på...
Den 27 februari 2009 skulle vi på ultraljud, ultraljudet man går på när man är i v.18. Fredagen den 20februari åker jag och min man akut till kk, pga att jag hade på känn att allt inte var rätt plus att jag hade blött.
Vi får en kvinnlig läkare, gör ett vaginalt ultraljud(och inte på magen fast jag var så långt gången...??inkompetenta .......),där hon konstaterar att det är friskt och att det rör sig. Dessa orden kan eka i mitt huvud fortfarande...
En vecka,7 dagar senare åker vi till ultraljud,med ett smile från sida till sida,mungipa till mungipa att vi ska få veta om det blir en pojke eller flicka!!jaa!
Det slutar inte med ett smile. Det slutar i tårar och sjukskrivning. Det slutar med att jag ringer min chef och säger att vårt barn i magen har Akrani (är en medfödd fosterskada som innebär avsaknad av skallbenet. Den uppträder ofta i kombination med anencefali och meroencefali vilket betyder att delar av storhjärnan saknas. Missbildningen är dödlig)
Så måndagen efter så blir jag så att säga "igång satt",får en pilla så jag har för mig dagen efter på tisdagen åker vi in för att bli inlagda för "förlossning"....
Mina tankar då var att detta händer inte mig,detta är någon annan....ni vet då man ser sig själv uppifrån.En del av mitt hjärta brast. Jag kände skuld och skam,kände mig jävla bedrövlig rent ut sagt. Jag ville bara ligga i fosterställning med täcket över huvudet. Ville inte finnas där. Vi skulle ju ha ett till barn. Varför? ja tankarna var enorma,mycket sorg det året...
vi frågade hur lång tid allt skulle ta? någon timme...4-6timmar... Det tog 26timmar. Vår "angel" föddes och dog. Hon var vacker.Det är som att hon ändå finns hos oss. Vi har en underbar dotter,som är vårt allt <3 Hon är det vackraste som finns! Man ska vara tacksam för det man har och kanske inte önska iväg för mycket,utan att leva i nuet och absolut inte ta allt förgivet....Vi såg henne. Vi valde att inte ha någon begravning, finns dom som vill ha det. Men inte vi. Fick hennes fötter "stämplade" på papper.så fina och så små. Men helt omöjligt för henne att överleva.
Helgen innan hon skulle födas för att dö kände jag rörelser i magen. <3
Jag skriver inte detta för att jag vill ha tycka synd om. Jag skriver detta för att jag tycker att ni ska tänka till innan ni frågar till höger och vänster -ska inte ni ha barn?- ska ni inte ha en till? Är det inte lika bra att skaffa nu när hon är liten. Det är bara gå hem och göra barn,så seså...jag vet inte hur jävla många gånger jag har fått den jävla frågjäveln!!!! Låt för helvete folk vara!!! För mig är denna frågan samma sak som om jag skulle fråga dig: -Hur mycket har du på banken?-Hur mycket tjänar du?-Hur mycket lån/skulder har du?????
Förlåt jag skriver massa massa svordomar.Kan inte låta bli.Blir så irriterad. Så kanske folk ska sluta vara självupptagna och kanske tänka efter lite...Vissa saker är känsliga.
Och nu undrar ni om jag inte kan få barn? För det är så det är...Man läser någons berättelse och sen kommer tusen frågar....
Genom livets resa har jag lärt mig att var sak har sin mening.Det fanns en mening med att hon inte finns hos oss. I Min värld i mina tankar tror jag att allt som inträffar har en mening.Det finns en orsak. Jag menar då inte att jag har förklaringar till saker.Men för mig i mitt liv är det en slags överlevnads tanke. För mig.
Så vi har en dotter.och alla saker har sin tid.och jag är tacksam att vi har en underbar dotter.vi överöser henne med all vår kärlek,hon får all våran uppmärksamhet <3
Och vår "angel" finns ibland oss<3 och jag är inte bitter,jag älskar livet<3 jag är tacksam för mitt liv<3
Njut av varandra.Njut av att du kan vakna på morgonen och känna dig älskad. Njut av livet. Allt blir så mycket bättre och lättare
Tack för att du läser
Nu ska jag iväg och hämta loppelisan för idag är det ju simning :))
Detta är år 2009. Detta är ett jävla skit år,delvis.Men samtidigt som vi blir med hus (som givetvis är lycka)är jag gravid med vårt andra barn.En liten tjej som vi senare får reda på...
Den 27 februari 2009 skulle vi på ultraljud, ultraljudet man går på när man är i v.18. Fredagen den 20februari åker jag och min man akut till kk, pga att jag hade på känn att allt inte var rätt plus att jag hade blött.
Vi får en kvinnlig läkare, gör ett vaginalt ultraljud(och inte på magen fast jag var så långt gången...??inkompetenta .......),där hon konstaterar att det är friskt och att det rör sig. Dessa orden kan eka i mitt huvud fortfarande...
En vecka,7 dagar senare åker vi till ultraljud,med ett smile från sida till sida,mungipa till mungipa att vi ska få veta om det blir en pojke eller flicka!!jaa!
Det slutar inte med ett smile. Det slutar i tårar och sjukskrivning. Det slutar med att jag ringer min chef och säger att vårt barn i magen har Akrani (är en medfödd fosterskada som innebär avsaknad av skallbenet. Den uppträder ofta i kombination med anencefali och meroencefali vilket betyder att delar av storhjärnan saknas. Missbildningen är dödlig)
Så måndagen efter så blir jag så att säga "igång satt",får en pilla så jag har för mig dagen efter på tisdagen åker vi in för att bli inlagda för "förlossning"....
Mina tankar då var att detta händer inte mig,detta är någon annan....ni vet då man ser sig själv uppifrån.En del av mitt hjärta brast. Jag kände skuld och skam,kände mig jävla bedrövlig rent ut sagt. Jag ville bara ligga i fosterställning med täcket över huvudet. Ville inte finnas där. Vi skulle ju ha ett till barn. Varför? ja tankarna var enorma,mycket sorg det året...
vi frågade hur lång tid allt skulle ta? någon timme...4-6timmar... Det tog 26timmar. Vår "angel" föddes och dog. Hon var vacker.Det är som att hon ändå finns hos oss. Vi har en underbar dotter,som är vårt allt <3 Hon är det vackraste som finns! Man ska vara tacksam för det man har och kanske inte önska iväg för mycket,utan att leva i nuet och absolut inte ta allt förgivet....Vi såg henne. Vi valde att inte ha någon begravning, finns dom som vill ha det. Men inte vi. Fick hennes fötter "stämplade" på papper.så fina och så små. Men helt omöjligt för henne att överleva.
Helgen innan hon skulle födas för att dö kände jag rörelser i magen. <3
Jag skriver inte detta för att jag vill ha tycka synd om. Jag skriver detta för att jag tycker att ni ska tänka till innan ni frågar till höger och vänster -ska inte ni ha barn?- ska ni inte ha en till? Är det inte lika bra att skaffa nu när hon är liten. Det är bara gå hem och göra barn,så seså...jag vet inte hur jävla många gånger jag har fått den jävla frågjäveln!!!! Låt för helvete folk vara!!! För mig är denna frågan samma sak som om jag skulle fråga dig: -Hur mycket har du på banken?-Hur mycket tjänar du?-Hur mycket lån/skulder har du?????
Förlåt jag skriver massa massa svordomar.Kan inte låta bli.Blir så irriterad. Så kanske folk ska sluta vara självupptagna och kanske tänka efter lite...Vissa saker är känsliga.
Och nu undrar ni om jag inte kan få barn? För det är så det är...Man läser någons berättelse och sen kommer tusen frågar....
Genom livets resa har jag lärt mig att var sak har sin mening.Det fanns en mening med att hon inte finns hos oss. I Min värld i mina tankar tror jag att allt som inträffar har en mening.Det finns en orsak. Jag menar då inte att jag har förklaringar till saker.Men för mig i mitt liv är det en slags överlevnads tanke. För mig.
Så vi har en dotter.och alla saker har sin tid.och jag är tacksam att vi har en underbar dotter.vi överöser henne med all vår kärlek,hon får all våran uppmärksamhet <3
Och vår "angel" finns ibland oss<3 och jag är inte bitter,jag älskar livet<3 jag är tacksam för mitt liv<3
Njut av varandra.Njut av att du kan vakna på morgonen och känna dig älskad. Njut av livet. Allt blir så mycket bättre och lättare
Tack för att du läser
Nu ska jag iväg och hämta loppelisan för idag är det ju simning :))
Kommentarer
Trackback
